Nja, inte riktigt.
Regnet öser ner och plötsligt fryser jag genom trenchen, som jag tycker att jag precis tagit fram bland ytterklädesalternativen.
Den här veckan innebär något lite mindre schemalagt jobb än de som precis passerat, men istället blir det mycket sådant som inte hunnits med.
Och förkylningen liksom stiger och sjunker i kroppen. I ena stunden tänker jag att jag ska gå och träna och i nästa stund känner jag halsontet med all oönskad tydlighet. Plitor har jag också. I massor. Och naglarna faller sönder. Ryggen satte sig i spjärn för en dryg vecka sedan. Imorgon har jag en kiropraktortid som jag hoppas ska fixa det.
I sängen bakom mig ligger Pydden och skriker: "Kom nu mamma, för sjutton gubbar! Jag säger som Alfons Åbergs pappa. Kom och mys med mig, för sjutton gubbar!"
Jag hinner ingenting helt enkelt. Så är det. Jag läser i alla fall runt på era, mina bloggvänners, bloggar och plötsligt är tiden inne och lång och då är jag tillbaka igen. För det vill jag, även om det inte verkar så, kanske.
Jag röstar på Pydden. Gå dit och mys för 17 gubbar. Allt annat kan vänta. Varm kram och en kopp te plus fin pralin vid sidan om...
SvaraRaderafröken blund slår dank: Hahahaha! Ja, nu är hon i säng, så nu kan jag göra allt det där andra och plötsligt känner jag att piggheten liksom bara slank tillbaka. Bara sådär. Kanske att jag behövde skriva det för att känna det? Och läsa hos dig gjorde mig sååå glad! Fina du! Kram!
SvaraRaderaHärligt med en lugnare vecka, iallafall på jobbfronten. Och försök inte hinna med allt annat som borde hunnits med (vad lätt det är att tipsa andra...). Ingen har dött av ett ostädat hem, lite för mkt halvfabrikat på middagsbordet eller omatchade kläder för att tvättberget är oöverstigligt.
SvaraRaderaKram
kominken: Nej, du har helt rätt och vi behöver kanske båda två påminna oss om det;)... Kram!
SvaraRadera