En oerhört fin och varm bokhandelsägare som jag är bekant med, gav mig Den lille mannen och Gud av Kitty Crowther till Rubinen.
Jag minns att jag läste hos någon om hur hon aldrig i livet skulle läsa en sådan bok för sina barn och jag ställer mig fullständigt frågande. För det första skriver Kitty Crowther makalöst bra barnböcker, för det andra är det ett ämne som barn knappast känner sig främmande för. Tvärtom (och det vet ju faktiskt jag en del om eftersom jag jobbar med barn i min tjänst).
Däremot tänker jag, att om man inte ger sina barn möjligheten att låta fantasin flyga i alla riktningar, religiösa som ickereligiösa, så gör man dem en björntjänst. Enligt min egen tro stämmer kanske inte Crowthers historia till 100%, men det spelar väl ingen roll? Påverkade av samhällsvärderingar och familjevärderingar blir mina barn oavsett om jag "pådyvlar" dem ett tänkesätt eller ej. Det kommer man aldrig ifrån. Bättre är väl att man kan prata med dem om alla varianter? Så läs! Inte minst för de fina teckningarna.
En av dessa har jag läst; Prep och den är så makalöst bra!!! Precis som du kunde jag känna igen mig även om jag inte har testat på internatliv på en amerikansk skola. Men igenkänningsfaktorn ligger på ett annat plan, det där när man inte riktigt, riktigt passar in och jobbar med att både göra det och att ändå vara individen, självständig. Duktig som attan är hon Sittenfeldt, läs gärna hennes andra titlar också. Hon är en av mina absoluta favoriter!
SvaraRaderaLibrarybeth: Visst är den! Makalöst bra alltså. Jag har inte heller gått på internat, men det är ju precis som du säger inte där igenkänningsfaktorn behöver sitta. Jag har de båda andra i min hög och hon är på bra god väg att bli favoritförfattare här!
SvaraRadera