Blommor från sorgehus, choklad och rosa pantone-mugg med kaffe livar upp röstfrånvaron och jag låtsas som att jag sjunger till Feists nya skiva...Och så slog förkylningen ned som en meteorit i huvudet. Småbesvärligt (inte minst på morgnarna när man undrar vad huvudet förvandlats till för slags förvaringslokal), men samtidigt faktiskt inte så farligt.
Jag kan inte träna - nej, men då äter jag väl choklad istället.
Jag kan inte prata (just idag är rösten faktiskt helt borta) - då får jag öva mig i att sänka volymen när jag blir förbannad på de aviga små som de bästa av föräldraskolorna uppmanar till.
Jag blir svettig så fort jag rör mig över lunkfart - fine, kanske kan det klassas som träning?
Och långhelgen startade igår med middag hos vänner och fantastiskt god mat och gott vin, idag fortsätter fredagstraditionen på bortaplan och imorgon - hör och häpna - är det också middag på bortaplan! På något sätt blir förkylningen lite bortglömd när man har det så. Dessutom skiner solen över ett höstkallt Malmö. Bästa staden.
Bästa staden.
SvaraRaderaYou said it!
Kram
Åh, jag har blivit för lat för att kommentera m iphonen... Sorry! Men jag läser! Och jag hoppas att förkylningen släppt och att hjulen snurrar lite lite saktare och att ni hinner njuta någon liten dag av hösten innan flyttkarusellen drar igång.
SvaraRaderaKram!
Marika: :)! Kram!
SvaraRaderamellanbarnet: Jag med.. Och ändå gillar jag ju så mycket att få kommentarer. Vilket otyg den där fånen är:). Kram!