måndag 24 oktober 2011

Och plötsligt har livet bara forsat förbi...

och ett tu tre så är det (snart) november.
Jag var i lärdomsstaden här i Skåneland i förmiddags och var faktiskt med om visningen av det astronomiska uret i Domen. Jag minns inte när jag var där sist, men länge sedan var det. Att sitta framför ett finurligt mekaniskt ur från 1420-talet, får en att inse sin litenhet och lilla lilla påverkansfaktor i världen. Både bra och dåligt, förstås.
Rubinen är sjuk och det har inte hänt så ofta det senaste året. Märkligt nog blir oron större just därför. Han feberyrade i natt och ikväll är han faktiskt på akuten med maken. Den där oron.
Pydden hade några förfärliga trotsutbrott i förra veckan som var så intensiva att jag fick bära henne till dagis utan ytterkläder. Turligt nog ännu inga minusgrader i alla fall. Det intressanta med det hela är att hon resonerar kring dem efteråt. Och att det är jag som har svårt att glömma. Jag jobbar på just det hela tiden.
I morse var hon ett under av samarbetsvilja och "duktighet". Det är upp och ned stup i ett.
Och på tal om november... Snart måste vi börja packa. Det känns fullständigt overkligt.

5 kommentarer:

  1. Sänder varma kramar. Visst är det så att det är vi vuxna som inte kan glömma. Men det måste vi. Se de där små rebellerna för de underbara människor de är och kommer att bli. Ha det så bra du kan!
    Kram

    SvaraRadera
  2. Jag känner igen mig i forsandet. Och det där upp och neriga. Stackars Rubin, hoppas han är bättre idag. Saknar dig. Hoppas vi kan ses snart. Kram

    SvaraRadera
  3. Åh, jag kastas tillbaka 20 år när vår mellanunge vägrade klä på sig ytterkläder på dagis. Och jag tog hem henne utan. Hon var rasande. Jag var som du, kände mig jobbig och var arg och så var det jag som kom ihåg det hela. Hon trallade vidare... Och skickar kryapåkramar till lillkillen!

    SvaraRadera
  4. Hoppas att rubinen kryar på sig. Nattvak på barnakuten är inte bra för någon.

    Sist vi flyttade passade vi på att skänka/sälja/slänga en stor mängd saker som vi samlat på oss under åren. Otroligt skönt och befriande. Och dessutom blir det färre kartonger att flytta.

    SvaraRadera