Förändringar kan man orda om utan slut. Eller, jag kan.
Förändringar är det även för Pydd.
Sedan hon flyttades till småbarnsavdelning i augusti har livet inte riktigt varit sig likt för henne. Hon har slutat sova på dagen, hon får fler än ett riktigt allvarligt vredesutbrott om dagen och, ja, glädjen är helt enkelt inte riktigt där. Det är väldigt mycket gnäll, gråt och "nej, jag vill inte". Jag vet inte om det handlar om dagis, men före augusti hände det aldrig att hon sa att hon inte ville dit.
När alla de andra små barnen sover (på alla tre småbarnsavdelningarna) är Pydd ensam vaken och skickas över till de ca 65 stora barnen med personal på en annan gård.
Jag är helt säker på att hon vill det. Många av de här barnen känner hon sedan sin tid på blandad avdelning och hon ser dem betydligt mer som "mina barn" än småttingarna på den nya avdelningen.
Men. Och det är ett riktigt stort men. Jag har svårt att se att detta är bra för henne. Hon får fler än 100 mänskliga kontakter per dag om man räknar in alla barnen på dagis och personalen. Även fast hon leker med några enstaka, så är alla runt omkring henne. Jag hade blivit stressad och trött. Jag BLIR trött när jag träffar den mängden med människor i samlad trupp.
Jag var väldigt kluven till flytten från början, men det fanns aspekter som var värda att väga in; hon fick vara stor för en gångs skull, avdelningen skulle ha färre barn och riktigt bra personal som vi kände sedan tidigare, kanske kunde hon få umgås med barn i sin ålder och framförallt - vi fick inget val. När man inte får ett val antar man ju att de som bestämmer vet bäst. Eller jag gör det. Jag litar på att det blir bra. Personalen ÄR bra, det verkar vara en fin grupp barn, men Pydd står ut på så många sätt i ålder, mognad och identitet.
Det tråkiga är att jag inte kan se någon lösning. Helst hade jag sett att personalen umgicks med Pydd och gav henne den stimulans hon inte får i gruppen medan de andra barnen sover, men risken är stor att de planerat sina tider i nuläget efter att barnen sover efter lunch. Och värsta scenariot där är ju att hon sätts framför youtube (och det är inte taget ur luften, ska jag säga...) istället.
Som det är nu blir hon dagligen förvirrad i frågan vilken grupp hon egentligen tillhör. Är hon stor eller är hon liten? Hon får alldeles för många kontakter per dag och hon får dessutom inte alls den stimulans hon hade behövt pedagogiskt sett. Jag är faktiskt bekymrad. Och gillar det inte alls.
Jag förstår din oro och känsla. Och det låter lite rörigt. För Pydden. Vill vara klok och säga något som är rätt och pedagogiskt. Men jag har inget sådant på lager... Däremot budar jag över lite solsken och kraftkramar. Må så gott i helgen! Och barn är starka. Lita på det! (där kom det i alla fall :))
SvaraRaderaDet där låter jobbigt, helt klart. Men, betänk ändå att det är en snart övergående period. Innan ni vet ordet av är det fler barn som inte sover eller sover väldigt kort och då kommer situationen på avdelningen genast ändras. Hela tiden på dagis är en enda föränderligt tid, ibland är en störst, ibland minst, andra barn flyttar, växer ikapp eller växer ifrån. Om saker verkar bra i övrigt tror jag kanske det kan lösa sig av sig själv snarare än du tror. Hoppas det i alla fall.
SvaraRaderaNäe K. Nu får jag ont i magen. Det låter så svårt, det är så tungt med oro. och jag tänker att hon borde inte sättas framför youtube på ett dagis och jag har inget vettigt att skriva egentligen förutom att jag förstår och sen som annika skriver att barn är starka och vredesutbrott är ju eg ganska sunt i den åldern och även om hon har 100 kontakter vilket är galet mkt, så insuper hon nog inte fler än hon vill Barn är fiffiga små individer. det är jag säker på. Men Hu..inte lätt. jag skickar en två tre hundra kramar och om du vill WFa så heter jag tipevatop, så det så. Kram!
SvaraRaderaHej! Det låter jobbigt. Jag tycker absolut att du ska prata med dagispersonalen om detta. Kanske kan hon få byta till storbarnsavdelning tidigare? Eller kanske de kan berätta mer, förklara, så att det känns bättre?
SvaraRadera(En annan sak: ska hon förresten byta dagis när ni flyttar?)
Hur mår du fin-K?
SvaraRaderaSka du vara med på veckans utmaning? Kolla in hos mig eller Kollijox... Kram!!
annika: Ja, jag vet inte. Jag slits mellan att lita på att de vet vad de gör och att känna att de väljer enklaste lösningen. För sig själva. Men hon tycks inte må dåligt just nu och kanske det får vara fokus. Vid utvecklingssamtalet i december får vi väl fundera en vända till... Kram och tack för peppen!
SvaraRaderaKajsa: Visst är förändringar ett faktum på dagis och inte minst på vår förskola där det tyvärr dessutom varit en ganska så rejäl omsättning på personal de senaste åren. Jag tror att det är bra att bli van vid förändringar, för vårt samhälle är sådant, men det ska vara sådana som är genomtänkta av de ansvariga vuxna och det är här jag är tveksam. Tveksam till flytten från förra avdelningen och tveksam till hur de hanterar L nu när hon liksom inte passar in i deras mönster lite väl snabbt. Men jag hoppas också att det kanske sker något av sig självt, för jag vet inte riktigt hur lösningen skulle se ut i nuläget...
fröken blund slår dank: Jo, barn är fiffiga och när jag frågar henne om vem hon lekt med under de dära timmarna inne hos de stora barnen så är det alltid "R" hon svarar. Så, jo, kanske hon reglerar det själv. Fastän hon inte borde vara tvungen till det. Och det är ju hur kul som helst att wf-a med dig! Kramar kramar! (Och t-shirt är svårt för mig. Jag fryser helt enkelt för mycket... Men gärna andra utmaningar!)
Akan-Kakan: Det är ju det. Vi har ju ställt henne i kö (ja, båda alltså), men med dåliga utsikter om plats innan nästan höst och kanske inte ens då... Vi har ju plats i Malmö, liksom... Men jag tänker att det nog ändå är bra att trycka på om byte så snart det går. Typ efter jul då R's andra bästa kompis flyttar och skapar ett hål på R's avdelning och eftersom syskonen tycks vara som ler och långhalm på dagis (vilket man inte kunde gissa sig till här hemma, direkt) så kanske det är en superlösning?