Att skriva om att orden saknas, känns inte så meningsfullt. Dagarna är för tillfället på något sätt inte dagar utan en slags linje av tid som är svårbeskrivbar. Kanske handlar det om just en längre ledighets "baksida"?
Vi
leker på lekplatser,
har fortfarande inte badat i havet i sommar,
konstaterar att det vanligtvis pålitliga Skåne varit ett regntillhåll i juli,
äter för mycket godis och annat onyttigt,
började se första säsongen av Sex & the City igen,
längtade efter Frasier-säsongerna och lokaliserade till slut var den första befann sig på utlån,
läser fortfarande (just nu Kunzelmann & Kunzelmann),
vaknar vanligtvis en timme senare än under "terminerna",
och, ja, försöker träffa vänner så mycket det går och det går ganska bra, som tur är. När hösten väl är inne vet jag med mig att kvällarna tenderar att snabbt bli intecknade av olika engagemang och jobbtillfällen. Det gäller att passa på nu.
Om en vecka har jag förmodligen min första arbetsdag efter semestern avklarad. Det känns konstigt och faktiskt ganska overkligt att titta i kalendern (ja, jag har fortfarande en pappersvariant - har någon ett tips om en bra iPad-app som skapar samma överblick som ett veckouppslag i en pappersvariant?).
Jag var inne på jobbet idag och bokade in samtalstider som jag lagt in under första arbetsveckan. Hissen var nyfixad, men allt annat som vanligt. Vet inte riktigt vad det vill säga.
Och så såg jag en fantastiskt fin jacka igår som jag funderar allvarligt på att ge mig.
Attans, var är de? Orden?
De kommer, de kommer. Tillbaka. Vartefter. ;)
SvaraRaderaLibrarybeth: Ja, de gör ju det. De verkar ha varit på semester och avslutat den nu när jag också gjorde det;)...
SvaraRadera