Mycket grejer händer i mina lilla inrutade värld.
Vi funderar.
På var vi vill bo, vad vi har råd med, vad som är värt vilka pengar och sådant. Och jag funderar definitivt på om jag vill lämna den helt unika tillvaro jag har med allting samlat i samma kvarter. Det kan man ju vilja ge sin högra arm för egentligen, eller hur?
Vi funderar också på vad Pydden känner och tänker när hon säger att hon vill vara med sina barn och dansa, på den avdelning hon precis blivit för liten för att vara på. Det svider i en liten medveten tjejs tankar. Och i hennes föräldrars.
Vi funderar på om alla föräldrar införskaffade luskam, typ Nitfree, och kollade sina barns hår i fredags när larmet om huvudlöss gick på förskolan och om vi kommer att slippa luskamma dagligen i någon månad framöver.
Vi funderar på en hel del och jag är ju sådan att när jag funderar finns det inte så mycket som kan formuleras. Det ligger liksom och jäser i väntan på utbak i mitt huvud.
Det tänks här med. På jobb och bostad och vad som är viktigt. Läste Amandas inlägg om våra "måsten" (Amandas.papper.fi och inlägget Det svider i skinnet") och fick mig en tankeställare. Man kanske skulle göra em Underbars Clara och flytta ut på landet. Bo billigt, jobba mindre, osv. Fast samtidigt gillar jag verkligen att jobba... Åh, det är jobbiga saker att tänka på, och min surdeg i bakhuvudet är långt ifrån färdigjäst :(
SvaraRaderajag ska hålla så himla mycket tummar jag kan komma över för att ni inte får löss, fy vilken ledsam historia det kan bli. Och sen är det svårt det där...när man börjar tänka på flytt. eller inte. Jag tror bara att man ska tänka efter flera gånger på en sån sak...det är vad jag tror. Kram!!
SvaraRaderaVi tänker vi också. Vi letar lägenhet och funderar på en till liten knodd. Att det ska vara så svårt att bestämma sig när man har fått barn. :) Hoppas ni känner er färdiga med eventuella beslut snart, det är jobbigt att gå och fundera hela tiden.
SvaraRaderaDet brukar vara både jobbigt, roligt och nödvändigt att fundera på sådant.
SvaraRaderahoppas ni kommer fram till något bra!
Träffade en kompis kompis på tunnelbanan imorse. Hon har också valt att bosätta sig i en förort längre från stan och har ett jobb på andra sidan stan. Vi jämförde pendelavstånd och sa saker som: "jo, man borde verkligen jobba närmre bostaden. Men jag vill inte flytta och jag trivs verkligen på mitt jobb".
Jag tänker faktiskt ofta på dig som har 2 minuter både till dagis och till jobbet. Och funderar på vad jag skulle göra av de drygt två extra timmarna mitt dygn skulle ha om jag hade det som du.
kram!