"Tänk om Jesus flyger ner från himlen och går uppför alla våra trappor och ringer på vår dörr!", säger Rubinen, "då kan ju vi leka med honom. Men man kan inte se honom för han är liksom vit."
Jag skulle nog säga att Jesus plats i vår vardag är ganska begränsad. Åtminstone i mina ord till barnen, kanske man ska säga, och åtminstone än så länge. Därför är det rätt spännande att höra hur hela min arbetsmässiga (och trosmässiga) referensvärld liksom letar sig in i Rubinens fantasivärld. Skumt och fascinerande på en och samma gång.
Jag inbillar mig inte för fem öre att vi kan undanhålla någon enda liten bit i våra värderingar och övertygelser för våra barn. De påverkas och färgas och får så småningom göra upp med det bagage de bär. Och det gäller förstås verkligen inte bara religion eller bristen på den. Det gäller precis allt.
Så sant, man påverkar mer än man tror. På gott och ont. Både vad man gör som individ och vad man gör tillsammans tror jag.
SvaraRaderaHåller helt med dig. De scannar av oss och ser allt. Även om de inte är medvetna om en bråkdel. Förstås. Precis som oss :) Låter som härliga funderingar. Jag hörde vårt mellanbarn diskutera med grannpojken när de var i 4-5-års åldern om döden. Det var också väldigt fascinerande och jag hörde mig själv där i min dotters röst ;)
SvaraRaderaKram kram
Barns tankar och funderingar FTW!
SvaraRaderaLibrarybeth: Absolut. I Rubinens fall har vi inte på samma sätt hört våra egna rösters eko som vi gör i Pydds. När man lyssnar på henne blir man mycket varse behovet av att censurera...;)
SvaraRaderaannika: Man får helt klart nya dimensioner på saker när man umgås med barn och även fast en hel del är egna funderingar så byggs de ju i allmänhet av smådelar som plockats upp lite här och lite där. Jag har många gånger gjort misstaget att tänka att eftersom Rubinen inte säger så mycket så formulerar han inte heller så mycket i sitt huvud. Korkat av mig...:) Kramar!
kominken: Precis! Tänk om man kunde fortsätta att vara så där galet underfundig!