Jag erkänner; min aktivitet här har verkligen inte varit stor det senaste... hmmm... halvåret. Det finns förstås en mängd anledningar. Mycket handlar om hur flytten skapat märkligheter i huvudet. Annat handlar om en vardag där det liksom öser på. Men en stor del handlar om det jag inte känt att jag kunnat/velat dela förrän nu.
Om allt går väl (och Gud vill) så blir vi fem i sommar.
Igår fick vi ett på-vägen-bevis (ultraljud) på att saker är ok just nu och en tyngd lyftes från mina axlar.
Oron den senaste tiden känns lite märklig. Kanske är det erfarenheterna av att saker inte är så självklara som komplicerar grejen; att det inte bara funkar pang, så där. I alla fall inte den här gången, i alla fall inte för alla.
Och ödmjukheten inför att det ändå faktiskt kan bli något är stor. Häftigt, omvälvande och lite skrämmande. Hur blir det nu liksom? Och på jobbet... Hur släpper jag det där...? Hmm...
Så nu börjar en spännande 2012-resa med två utbildningar, nytt hus, ny chef och... ja, kanske även en ny person att lära känna. Coolt.
Grattis!
SvaraRaderaKlart det går bra.
Kramar
Häftigt, vilket succéår! Och vilken grej med en femte familjemedlem! Massor med grattis, och givetvis hålls alla tummar för att allt går strålande!
SvaraRaderaKram
Åh coolt är bara förnamnet bästa k! Grattis till att ni ska bli fler. Och att du får landa i allt nu. Med alla förändringar. Må så gott du bara orkar och stor kram från mig!
SvaraRaderaOj! Grattis och hoppas allt går bra. Ta hand om dig!
SvaraRaderaTänk att jag har liksom känt att det funnits något där. Och nu vet jag. En liten bebis. Det är magiskt och stort. All lycka till dig och er alla. Och Gud vill dig väl min vän!
SvaraRaderaÅh, vad roligt! Grattis!
SvaraRaderaMen åh så fantastiskt roligt! Grattis!!!
SvaraRaderaMen hurra! Så roligt! Jag hoppas att du mår brabra! Och vet du, just den där oron, den tycker jag blev mer påtaglig när jag väntade syskonen efter äldsta. Märkligt. Men försök släppa den lite, lite nu. Njut av det som väntar.
SvaraRaderaMarika: Tack! Ja, man måste väl någonstans utgå ifrån det, trots att tankarna kring allt det andra kretsar närmast...:) Kram tillbaka!
SvaraRaderamellanbarnet: Tack! Och jepp! Succéåret 2012, it is! Det hoppas jag stenhårt på. För oss alla! Kram tillbaka!
annika: Tack, fina du! Att landa är väl precis som hos flygplanen just den svåraste biten. Och att riktigt förstå. Stor kram tillbaka!
alison: Tack! Och, ja, ska göra mitt bästa:)
Yogamamma: :). Visst är det magiskt och på något märkligt sätt mer konstigt varje gång... Tack, fina du, och stor kram!
Lena: Tack! Ja, det är ju faktiskt allra mest kul! Får påminna mig ibland;)
kominken: Tack! Och mycket roligt att förhoppningsvis följas åt i någon mening!
Librarybeth: Tackar! Jag mår faktiskt riktigt bra bortsett från de dära förkylningarna som vintern bjuder på (dock inte tillnärmelsevis som din lunginflammation:(.. Hu!) Och ja, det är nog så, det där med oron. Magin med hela barnaalstrandet blir så påtaglig allt eftersom. Kram!
Åh, det är ju helt underbart! Fantastiskt, härligt och roligt. Och skitläskigt.
SvaraRaderaStort grattis och många kramar
från C