Rapport från radhuset

Nu är vi här. Och även fast lådorna tornar upp sig i källaren, trots att vi tömt långt fler än hälften, så känns det som hemma nu. Eller, jag tänker inte lika ofta på lägenheten längre och jag tycks ha tryckt undan varje impuls att känna "nu skulle jag redan varit hemma" eller "nu skulle jag kunnat springa ut och köpa choklad på tre minuter". Och det är ju bra. För det betyder att jag börjat anpassa mig.
Kanske är det bra att flytta under en årstid när fördelarna med hus inte är så många? För vi har liksom det roliga kvar att upptäcka i form av trädgården och lat försommar med kaffe på trappan och så småningom att barnen själva kan bege sig iväg utan att man tror att de blir överkörda så fort de lämnar porten. Så småningom säger jag, för det dröjer ju så klart ett antal år...
Till det oerhört positiva sällar sig det faktum att vi äntligen slipper frysa och det har jag längtat ihjäl mig efter, vintrarna igenom, i lägenheten där värden snålat snålat snålat med värmen...

Däremot har barnen reagerat kraftigt på förändringen och jag tänker att det ju är för väl att andra bitar i livet är stabila, som dagis och familjen som sådan, även om det tär en del med flytt. Och jag förstår det; inte minst för Rubinens del. Han flyttar från ett jättestort eget rum till ett mycket mindre delat med lillasyster och hans säng är numera en delad våningssäng med systern, den med. Rubinen har flippat totalt för minsta lilla grej och gråtit och skrikit flera gånger om dagen. Otröstligt. Och extremt besvärande, eftersom husen är tämligen lyhörda. Samtidigt känns det fjuttigt att bry sig om en sådan sak, för egentligen förstår jag ju honom och vill ta honom i famnen och säga att "det blir bra, det blir bra", men jag är trött och lättretlig och orkar inte vänta ut efter det att jag försökt lite tafatt att säga att "jag vet...".

Pydden är utåtagerande och trotsig i allt. Det har börjat bli något bättre och hon blir inte upprörd så fort någon av oss försvinner som hon blev ett tag. Det var viktigt att samla flocken när själva platsen inte var trygg. Lätt att förstå och svårare att göra något åt mitt i en flyttperiod.

Men jag tror absolut att det vänder och det känns redan som att vissa grejer fallit på plats. Inte minst det faktum att man kan tända en brasa så fort man vill med de stora fördelarna att huset värms upp. Mys och praktiskhet i ett liksom.