Under snart en vecka har vi tagit semestern österut och spenderat tid i sommarhuset som vi lånar av svärföräldrarna. Det hjälper avkopplingen att byta miljö och livet är rätt enkelt här.
Idag är det fyra veckor till den beräknade tiden är inne och jag vaggar mest omkring och känner mig rätt otymplig. Jag är inte gigantisk, men känner mig det ändå.
Tränat har jag inte gjort sedan december (trots inhandlat träningskort), fast det är inte lättjans fel utan alla sjukdomar och skräp som detta året bjudit på. Det tycks ha varit ett rätt sjukt år för de flesta av mina vänner och bekanta; kanske inte omöjligt att den helt otroligt dåliga sommaren här nere i Skåne förra året är att skylla på...
Snart ska möte hållas om vad nästa steg med Rubinens njurar är och kanske blir det kirurgiskt ingrepp av något slag. Vi får också besluta om hur vi går vidare med den extremt dåliga vårdgången i detta också. Det gör lite ont att mina i grunden positiva bilder av vården ska bli så härjade av det här.
Skönt med respit från allt just nu i alla fall. Och positivt ser jag fram emot den kommande månaden.
Allt blir bara bra.
SvaraRaderaStor stor kram!
Jo, i slutändan visar sig alltid lösningar som på något sätt var dem som skulle vara. Hoppas jag. Stora kramar tillbaka!
RaderaNej va! Gud, vad har jag missat! Grattis! Så roligt. En till liten boll. Grattis grattis!
SvaraRaderaMmmm, tack! Nu är det nedräkning!
RaderaHåller tummarna om bättre tider! Hemskt trist att ni fått dåliga vårderfarenheter. Ska ni lex maria? Hoppas att det är bättre med rubinen.
SvaraRaderaKram
Jo, jag tror faktiskt det. Allra bäst hade varit om de lexade sig själva och det kanske inte är helt omöjligt att det kan bli så, men först ska vi få allt vad gäller Rubinen på plats... Kram!
RaderaJag håller tummarna för en nystart efter sommaren, med nya kotten, nytt dagis och framför allt sjukdomsfritt! Hoppas Rubinen kan bli bättre nu när ni verkar ha hittat problemet. Kram!
SvaraRaderaTack! Det hade varit rätt ljuvligt med lite respit från all oro nu. Kram!
Radera