Från en dag till en annan har den stora tröttheten tagit över. Länge har jag siktat på målet att göra mitt sista offentliga framträdande (viga lillebror) innan bebis och i veckan som gick var jag rätt orolig för att jag skulle stupa på mållinjen. Förvärkar av ruggig sort satte in...
Men. Lördagen klarades av! Det var roligt eftersom det skulle vara vansinnigt trist att missa en sådan familjemålstolpe och fest.
Och idag är jag bara trött, trött, trött. Knappast bebisredo, men tämligen redo att komma bort från just detta tillstånd.
De stora husprojekten har nästan helt och hållet bockats av, maken är så gott som klar med vad han måste ha gjort jobbmässigt innan bubblan drabbar. Det är bara jag som måste slutföra ett par uppgifter till mina kurser omgående. Och snacka om att det tar emot. Istället spelar jag rumble, ser gamla avsnitt av Frasier (skrattar bäckenbottenutmanande mycket) och äter choklad. Vilket iofs är rätt bra avkoppling alltihop, men nu när den stora tröttheten gör sig påmind, inser jag att jag lever i gränslinjetid... Kanske göra ett schema...?
Tur att du knep igen för lillebror!
SvaraRaderaTrötthet är förståeligt. Var trött innan ettans ankomst. Var ännu tröttare innan tvåans, så att någon ens orkar ett bröllop strax innan treans entré tycker jag är oerhört imponerande!
Du behöver vila mest av allt så det är väl skönt med lite rumble och tv. Härligt med lillebror! Och vila nu. VILA. Så mycket du kan. Allt annat hinns med. Jag är säker fast jag inte ser din kalender :) Stor mågottkram!
SvaraRadera