Det är juli och jag har så länge nu varit utan ord, men inte på ett dåligt sätt. Jag både saknar och saknar inte att uttrycka mig och bidar min tid för att se vad som kommer hända här framöver.
Just nu är vi på Österlen efter en vecka där vi varit uppdelade; jag i hemmahuset, barnen här och maken utomlands. Jag småjobbade och vilade om vartannat och passade på att gå på bio. Det kommer förmodligen dröja ett tag tills jag gör igen efter augusti.
Det har varit rätt tungt med hela utredningen kring Rubinens mage som visat sig handla om njurarna. Och det där med att leva i konstant oro (vilket man iofs alltid gör när man lever med barn) är påfrestande både för hjärta och huvud. Förhoppningsvis är vi visare när sommaren kommit till sitt slut.
Det var även rätt känslomässigt jobbigt att säga hejdå på dagis och lämna människor - både barn och personal - som vi levt så nära i 3,5 år. Dagen var passande regntung och grå och mina tårar var ett faktum. Jag har svårt för separationer. Det vet jag. Men jag trivs ju faktiskt med att det är så. Det är ju jag och kanske är det också därför jag drar mig så för att ta ett beslut om den här platsen?
Hej och välkommen tillbaka. Hoppas att din äldsta blir frisk snart. Det är ju på ett visst sätt skönt när man får veta vad som faktiskt är fel.
SvaraRaderaVi har bytt dagis en gång, men det var inga tårar eller något. Måste vara nåt fel på mig, får aldrig vänner genom dagis, och sonen var för liten för att ha vänner då han bytte (eller så är han för lik mig).
Tack! Och ja, det är en viss lättnad samtidigt oerhört mycket frustration över hur han (vi) blivit behandlade i vården på de dryga två år som det här har pågått.
RaderaDet blir nog bra med nytt dagis, för närhetsprincipen är ju inte direkt fy skam och de verkar gulliga och snälla och så... Men ja, separationer är jobbigt...
Har tänkt på dig, skönt att se dig här. Tycker också att det härmed avsked är svårt och ledsamt. Samtidigt är det lättare inombords när det är gjort, när man vänder näsan åt ett annat håll. Tråkigt med Rubinen, men kanske skönt att få veta vad det handlar om? Hur mår du? Med magen? Skönt att vara ledig nu? Stor kram
SvaraRaderaJag tror absolut att du har rätt. När separationen väl är gjord är det lättare och blicken blir klarare. Och fina minnen från första förskolan är ju inte helt dumma att ha heller...
RaderaDet ÄR lättare när man får besked, visst är det så. Samtidigt börjar ju nästa fas och att få avsluta på lämpligt sätt. Troligtvis faktiskt med anmälan. Men en sak i taget...
Magen är STOR och enligt min bm LITEN. Fast bebis är tydligen inte så liten ändå.. Lustigt det där...
Stor stor kram tillbaka!
Skönt att utredning är på gång! Jag har ganska lätt för avsked, tycker nog att det är lite spännande med nya utmaningar...Fast då måste jag veta att det nya blir bra förstås. Hoppas du och magen mår bra, när är det dags?
SvaraRaderaJo, förutsättningen är ju förstås att det nya blir bra och egentligen var ju valet inte så svårt eftersom det troligtvis blir rätt mycket logistik ändå i höst...
SvaraRaderaVi mår bra och även fast en rätt stor del av mig längtar efter riktigt sommarväder säger den gravida delen att det är väldans skönt att värmen inte är på för fullt... Förhoppningsvis kommer bebis kring den 2 augusti. Men Pydden väntade ju fem dagar över tiden och har vi otur vill denna vänta längre... Pust...