Bild lånad från classic-movies.blogspot.com
Har under de senaste dagarna ägnat alldeles för mycket tid åt att irritera mig på Universitetet och dess administration kring anmälningar. Och även fast jag vet att det kommer att lösa sig i slutändan är jag mest irriterad över den ton de (manliga) ansvariga har i sina mail. Jag fick ett mailsvar vidarebefordrat till mig - säkert inte avsett för mina ögon - där det talades om mig som om jag var ett våp. Detta baserat endast på att det blivit ett fel med min anmälan som ingen tror existerar.
Jag börjar känna mig allt mer som Rosemary i Rosemarys baby eller tja, annan kvinna of choice i filmens värld som långsamt håller på att bli galen av att ingen tror henne...
Och kontentan av det här är ju att det där manliga översittarsnacket sker på så otroligt många ställen. Inom mina numera "vanliga" områden hanterar jag det med sylvassa svar, men så fort jag hamnar i sammanhang där jag är mer osäker... Ja, då lyckas de platta till. Fasen, vad det irriterar mig. Tur för Per och Johan att de inte har mig på andra sidan skrivbordet. Då hade tonen varit helt annorlunda, kan jag lova.
Det är inte acceptabelt. Inte alls. Och jag som jobbar på ett universitet skäms å andars vägnar. Fy tusan! Stå på dig.
SvaraRaderaJag måste ha missat något, vad är det för anmälan?
SvaraRaderaOch nej, deras attityd och beteende är verkligen inte okej och för mig lessen
Undrar också? Anmälan? Ska du studera? Den där sortens härskarteknik kan de ta och köra upp nånstans (pardon the french) det är så låg beteende!!!
SvaraRaderaannika: Nej, visst är det inte? Som jag någonstans innerst inne visste så hade jag ju rätt dessutom och fick rätt också dagen därpå, men oj vad det satt långt in att erkänna för dem...
SvaraRaderaYogamamma: Jag har ju lämpligt nog lyckats bli antagen till två rejäla vidareutbildningar med start under vt 12. Lämpligt nog, säger jag, eftersom jag ju också därmed måste komma på ett sätt att genomföra dem med bebis (om nu allt går bra). Den ena är en förberedande chefsutbildning - som var grymt svår att bli antagen till - som nu görs i samverkan med Universitetet och Högskolan. Den andra är en oerhört rolig själavårdsutbildning på två år som är i Stiftets regi. Men, ja, Universitets hjälp-avdelning vill jag faktiskt undvika att ha att göra med igen...
Librarybeth: Visst handlar det om just det; härskarteknik?! Och jag tror att de allt som oftast kommer undan med det. Man kan spekulera i varför behovet finns, men jag ska inte sänka mig till deras fördomsfulla nivå...;). (Och angående utbildningar svarade jag Yogamamma här ovan...)