Jag hade rätt i mina misstankar om vikarien; eller iofs vet jag inte om det var hon som var problemet, men vid hämtning hade sonen en bajsfull blöja och var i färd med att gå över alla barnens pärmar som han förtjänstfullt dragit ut ur bokhyllan tillsammans med tjejkompisen halvåret äldre. De "ordinarie" fröknarna (tja, det är ju inte det det heter - det vet jag väl) stod inbegripna i ett samtal längre bort, medan vikarien stod och glodde framför sig i ett hörn.
Fem barn befann sig inne på avdelningen. Endast fem. Och ändå var det helt uppenbart när jag först beordrat sonen att städa upp sin röra (vilket han gjorde med hjälp av kompisen) att bajsen i blöjan var allt annat än färsk. Snarare kanske 2 timmar gammal? (Mycket obehaglig blöja...)
Jag måste tillägga att jag gillar R's dagis. Det gör jag. I vanliga fall, i alla fall. Men nu när ingen av de pålitliga fröknarna fanns närvarande var det som att kaos hade lagt sig över den vanligtvis så fridfulla avdelningen. Kaos som i total nonchalans och låt-gå-attityd. Blä. Fick en skarp instinkt att sanera oss båda två när vi väl kom hem. Inte minst för att jaga den äckliga lukten ur min höggravida näsa...
Och för övrigt kan jag inte hitta något bra att fasta ifrån. Det känns inte heller riktigt rimligt i år. Med lite tur är jag snart nyförlöst två-barns-mor och måste förmodligen ta till ALLT som står i min makt för att överleva vardagen. Godare skäl kan jag inte hitta...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar