tisdag 28 februari 2012

Pydden 3 år

Hon är skämtsam, verbal och bestämd. Och väldigt väldigt självständig. Vår Pydd är idag kl 18.08 hela tre år och det är otroligt vad snabbt tiden gått.
Att hon är tre år innebär också att bloggen är dryga tre år, eftersom jag började blogga i väntan på att hon skulle behaga göra entré i världen.
Och nu är hon stor. Imorgon har hon lovat att hon ska lägga nappen för gott (och det är ett stort löfte kan jag berätta...) och det där med blöjor, ja... Om vi har lärt oss något på den här småbarnsresan, så är det att inte skynda på något som inte är riktigt moget än. Det blir bara backlash av det.
Storebror är bästa vännen och nu har vi absolut igen att det var något intensivt det första 1,5 året. För de leker mycket fint när de inte bråkar så att hårtussarna flyger.
Trots storebrors öra ska vi fira henne ikväll och idag sprang hon glädjestrålande in på dagis för att bli firad även där. Finaste lilla L!

Jobba hemma

När maginfluensan flytt, för den här gången (veckan? månaden? året... hoppas, hoppas...), dröjde det inte länge förrän förkylningen var ett faktum hos båda barnen.
Rubinen som fortfarande vägrar snyta sig och har en nästan panisk inställning till snor - både hos sig själv och hos andra - drar som vanligt in allt och är täppt, täppt, täppt. Och febern kom inte helt otippat i söndags.
Jaha, liksom. Mer pussel? Igår fick han spendera halva dagen hos mormor och morfar efter ett besök på gastroenheten, där utredningen kring hans mage går vidare och idag har jag jobbat hemifrån.
Eller, ja, jag har varit på vårdcentralen med en ojande Rubin som konstaterades ha öroninflammation. Penicillin och inväntande på att febern ska ge sig, helt enkelt.
Och ett mycket ödmjukt försök att skriva predikan inför helgens "mässa med stora och små" medan Rubinen spelar Angry Birds på iPaden...

fredag 24 februari 2012

Att välja fokus

Jag skulle kunna bygga stilleben av kräkskålar, handsprit, äppeljuice, plastad frotté och flytande alvedon.
Jag skulle också kunna konstatera att det varit en riktig skitvecka i ordets alla bemärkelser. Pussel, vab (min allra första - hör och häpna!), överträdda deadlines, dålig sömn och två akuten-besök. Icke att förglömma konstant oro och ett inställt 3-års-kalas. Och dessutom en Rubin som fortfarande lider hårt av sviterna, eftersom den ömma punkten är just magen.

Men istället vill jag berätta att jag under Svansjön idag kände rörelser i magen för första gången. Eller kanske snarare, rörelser som jag är säker på inte är tarmar eller annat oljud i magen. Något senare än de båda tidigare graviditeterna, men lika spännande den här gången. Och Svansjön var för övrigt lika fantastisk som jag hade förväntat mig.

måndag 20 februari 2012

Kräksjuka pågår!

Båda barnen än så länge...



onsdag 8 februari 2012

Irritation

Bild lånad från classic-movies.blogspot.com

Har under de senaste dagarna ägnat alldeles för mycket tid åt att irritera mig på Universitetet och dess administration kring anmälningar. Och även fast jag vet att det kommer att lösa sig i slutändan är jag mest irriterad över den ton de (manliga) ansvariga har i sina mail. Jag fick ett mailsvar vidarebefordrat till mig - säkert inte avsett för mina ögon - där det talades om mig som om jag var ett våp. Detta baserat endast på att det blivit ett fel med min anmälan som ingen tror existerar.
Jag börjar känna mig allt mer som Rosemary i Rosemarys baby eller tja, annan kvinna of choice i filmens värld som långsamt håller på att bli galen av att ingen tror henne...

Och kontentan av det här är ju att det där manliga översittarsnacket sker på så otroligt många ställen. Inom mina numera "vanliga" områden hanterar jag det med sylvassa svar, men så fort jag hamnar i sammanhang där jag är mer osäker... Ja, då lyckas de platta till. Fasen, vad det irriterar mig. Tur för Per och Johan att de inte har mig på andra sidan skrivbordet. Då hade tonen varit helt annorlunda, kan jag lova.

fredag 3 februari 2012

Det gäller att passa på...

Rapporten från Pyddens avdelning var nedslående. Kräket har smugit sig in som en katt bland hermeliner och jag testar värsta scenarier inför veckan som kommer, då jag är själv med barnen tre dagar...
Bara testet gjorde mig kräkfärdig.

Så jag testade de här istället:


Mja... Godare har jag ätit, men allt slinker ner just nu. Helst riktigt ordentlig mat och apelsiner. Men tja, även sånt här. Undrar var det ska sluta. Tar cykeln in i iskylan och hoppas på viss vardagsmotion...

torsdag 2 februari 2012

Och så sa det "poff".

Och plötsligt - över natten - gick magen inte längre att hålla in. Hur jag än försökte i morse. I samma veva försvann den värsta ömheten och tröttheten och det blev påtagligt att nu är det ny fas på gång.
Skönt.
Men.
Jag hade ju tänkt ligga lite lågt med det här. Både för de där två små som bor i huset och för de där som jag jobbar med. Åtminstone tills vi måste lägga semestrarna och tills chefen gått. Nu ser det lite illa ut om jag inte ska börja gå i liturgiska kläder (gudstjänstutstyrseln, that is) utanför kyrkan. Jag är inte den som brukar gå tunikaklädd direkt. Hmmm...
Men mest kul är det förstås. För det blir lite mer tydligt för mig nu. Att tröttheten, ömheten och nästan-kräka-varje-gång-jag-borstar-tänderna hade sin orsak.